Kort info om Grekland

Jag kom nyligen tillbaka till England efter en skolresa till Grekland med en stor del av Drama eleverna och våra lärare. Vi åkte till Aten för att få bättre förståelse för teaterns vagga och få bättre kontakter mellan de två årskurs 12 klasserna och årskurs 13.

Resan var mestadels bra, även om vissa saker kanske hade kunnat vara bättre/skippat vissa saker helt.

Ska ge en mer detaljerad beskrivning senare, är bara så trött just nu...

Kurragömma - En händelserik dag, del 1

Efter den senaste fikaträffen som vår organisation anordnade for oss utbytesstudenter, då vi var tvungna att säga hejda till en av mina vänner (hon skulle bara vara här en termin) samt säga hej till några nya, så gjorde jag mig bekant med några trevliga tjejer jag av någon anledning ej pratat med förut. Lite senare under veckan fick vi kontakt med varandra och bestämde att några av oss skulle mötas upp under den kommande söndagen och hitta på något.

Kl 15 skulle vi mötas, utanför en av affärerna inne i tågstationen, jag tog bussen intill stan och hittade en av flickorna, Maria, vi väntade en stund till på att de andra skulle komma... men de gjorde de inte. Maria skickade iväg ett SMS för att kolla läget- dvs om deras tåg/buss var försenat- och fick till svar att tjejerna var på tågstationen, men i en av affärerna. Vi fick namnet på affären, men ingen av oss hade en aning om vart den var någonstans, så vi började gå runt och leta. när vi letat igenom 3/4 av shopping delen av stationen för att hitta affären fick vi ytterligare ett medlande, det sa att de nu var "vid ingången"- dock var detta inte någon vidare bra ledtråd då, för alla er som känner till New Street station, det finns ganska många in- och utgångar till tågstationen. Så vi skickade ett förvirrat svar: "vilken ingång? Det finns många." och fortsatte sedan gå åt de håll vi varit på väg åt innan vi fick den nya informationen och, se där, tror ni inte vi då fick syn på skylten till affären vi letat efter?  "TIGER" stod det med stora bokstäver. Dock var ju detta ingen hjälp nu då de vi skulle möta ej längre var där. En liten bit ifrån affären kunde vi se en av alla ingångarna till stationen och antog att de var där. Samtidigt fick vi ytterligare ett medlande, detta sa att de nu gått ut ur stationen och var vid nån annan affär, jag antar att de tänkte det skulle vara lättare att hitta dit än samma ingång som de var vid... Vi fortsatte ut genom portarna och vandrade längs gatan mot 'shoppinggatan' som jag kallar det, då vi fick syn på den nya affären vi letade efter. Vi var bara ca 10 meter ifrån vårt mål när ytterligare ett meddelande kom fram till oss: "Vi går till 'Bullring' istället."
   I Birmingham finns en stor shoppinggalleria, med en tjurstaty utanför en av ingångarna som vetter mot 'shoppinggatan', denna galleria kallas för 'The Bullring' och sitter även ihop med tågstationen (för den som är nyfiken)
  Vid det här laget kändes det som om det hela var ett skämt, hur kan det vara så svårt att hitta någon i den här stan? Vi ångrade helt klart att vi inte skrivit tillbaka när vi fått veta att de andra var i 'Tiger' att vi skulle vänta vid mötesplatsen vi bestämt från första början, istället för att jaga runt som yra höns efter nått vi inte visste vart det var... Precis då vi svängt runt för att gå mot vårt nya mål hörde jag hur Maria sa nått om att hon kunde se dem, jag tror att de såg oss också, för de gick emot oss (om jag mins rätt...)

   När vi väl hittat varandra började vi skratta och prata livligt. Hur kul var det inte att varje gång, så fort vi hittat vart vi skulle, så hade de andra gått vidare i hopp om att det skulle bli lättare för oss att hitta dem? Det vi inte visste var att äventyret denna dag hade bara börjat...

Engelska tangentbord är krångliga...

För tillfället använder jag en av skolans datorer for att skriva några inlägg  (kommer senare i veckan) och då tangentborden ej har å, ä eller ö blir det jag skriver lite knasigt. tex så skulle jag skriva hejdå och det blev istället hejda - två ord med helt olika meningar... och började tänka på Robert Brobergs sång 'Jag måste hejda mig!' 

Helklass Drama

Under drama lektionenrna studerar vi två pjäser: en komedi och en tragedi, dessa två heter Bouncers (Dörrvakter) och Blood Wedding (Blod Bröllop).

Idag skulle vi spela upp en scen från Blood Wedding med hela klassen deltagande och några från klass 7 (12 åringar) som publik. Då det egentligen var tänkt att detta skulle ske förra veckan, på torsdagen, skulle jag inte kunnat vara med då jag åkte till London (kommer skriva mer om det senare), men eftersom att alla inte var redo att spela upp det på torsdagen blev det flyttat till idag så att även jag kunde hjälpa till. 

När jag berättade för min dramalärare att jag inte kunde vara med under torsdagslektionen bad hon mig att hjälpa med ljussättningen så att jag åtminstone hade något att göra under lektionerna inför dramat, så när jag kom till skolan idag bad de mig att sköta ljudet- då killen som skötte ljuset inte kunde göra båda sakerna samtidigt. 

Det var inte nån särskilt svår uppgift jag fick, skulle egentligen bara spela upp 3 olika musikstycken, jag behövde bara vara fokuserad på när jag skulle byta. Jag är inte förvånad över att de gav mig den uppgiften då jag inte behövde lära mig hela dramat och en massa repliker, ändå börjar jag nu tänka på vad Johannes sa till mig och Nicklas efter att vi skött ljud och bild tillsammans under Avtryck, det var något i stil med: "Nu finns det ingen återvändo, hela EFS vet nu vad ni kan göra, ni kommer bli inkallade till alla läger, för det är brist på folk i teknikteamet."
   Självklart var det ingen på skolan som visste att jag har en viss erfarenhet med att sköta ljud och bild, de vet knappt att jag kan spela fiol, men ändå känns det lite som att det var en förbannelse (bra eller dålig vet jag inte) som Johannes la över mig den dagen, som om jag aldrig kommer att kunna fly undan att bli indragen i teknikteamet oavsett var jag tar väger.

Bonfire Night

För ca 3 veckor sedan var det 'Bonfire Night', dagen då alla britter firar att en snubbe försökte spränga parlamentsbyggnaden- eller ja, att han misslyckades med sitt attentat...

Under 400 år har eldar tänts den 5:e November för att minnas och markera dagen i historien. Traditionen startade faktiskt samma år som den misslyckade kuppen ägde rum.

Efter att drottning Elizabeth I dog år 1603 hoppades den dåvarande katolska befolkningen i Storbritannien att hennes efterträdare, James I, skulle vara en regent med mer tolerans emot deras religion- speciellt med tanke på att hans mor var katolik. Tyvärr visade det sig vara det motsatta scenariot- han var mindre tolerant än hans företrädare. Detta ledde till att ett antal unga män- sägs vara 13- bestämde sig för att våld skulle lösa deras problem.Gruppen, under ledning av Robert Catesby, bestämde sig för att spränga upp parlamentsbyggnaden- vilket skulle resultera i kungens och (förhoppningsvis) prinsen av Wales död, samt de parlamentsledamöter som gjorde deras liv svårt. Om detta hänt idag skulle de klassats som terrorister.

För att kunna utföra sin plan hade gruppen skaffat fram 36 tunnor med krut, vilka de gömde i en källare under 'House of Lords'- en del av parlamentsbyggnaden. Men, under tiden de planerade hur de skulle gå till väga insåg de att även oskyldiga skulle dö i attacken, även de som kämpade för mer rättigheter åt katoliker. Detta resulterade i att några i gruppen började tvivla och ångra sig, och att en av dem skickade ett anonymt brev till en av hans vänner, Lord Monteagle, och bad att han skulle hålla sig borta från byggnaden den 5:e November.Varningen spreds från Lord Monteagle och nådde till kungen, som sedan skickade sina män att stoppa konspiratörerna och deras plan.

Den mest kända av konspiratörerna, en man vid namn Guy Fawkes, var nere i källaren tillsammans med de 36 kruttunnorna tidigt på morgonen den 5:e November när kungens män stormade in och grep honom. Fawkes blev torterad och avrättad. Det sägs att ytterligare tre av konspiatörerna blev avrättade, men att Guy Fawkes fick det högsta straffet- efter hans död höggs hans kropp i bitar vilka sedan skickades till 'rikets fyra hörn' för att varna andra landsförrädare för att göra något liknande.

Dagen firas med stora eldar (typ majbrasor), fyrverkerier, barn som går omkring med en slags docka som kallas 'the Guy' som ska efterlikna Guy Fawkes, och frågar förbipasserande efter "A penny for the Guy". En/flera Guy dockor brukar även placeras på brasan medan det avfyras fyrverkerier.


Lördagen den 7e November var åkte jag och min värdfamilj till en lokal fotbollsplan där de hade en fyrverkerishow och en brinnande brasa för att fira Bonfire Night, de flesta gick efter 5 minuter, då fyrverkerierna tog slut, men många barnfamiljer stannade kvar och gick in i en inhägnad där man fick tända tomtebloss (antar att arrangörerna inte ville ha tomtebloss över hela området). Det mest effektiva, vilket inte gick att göra rättvisa på bild, var på slutet då de avfyrade en massa raketer efter varandra, eldflagorna började sedan falla ned mot åskådarna, som om alla stjärnorna på himmelen föll. Dessvärre var det ett antal som faktiskt fick små eldflagor på sig, samt sot och liknande i ögonen. Jag är inte helt säker om det var tänkt att vara så, men det var oerhört vackert och effektfullt.

http://www.bonfirenight.net/gunpowder.php
https://en.wikipedia.org/wiki/Guy_Fawkes#Trial_and_execution

Har jag gått fel?

Jag blev väldigt förvånad när jag klev igenom grindarna till skolan och fick se att alla barn jag gick förbi på skolgården hade sina vanliga kläder påsig. Även om jag var ovan från början så har jag vant mig vid att alla skolbarnen har uniform på sig, så när alla helt plötsligt inte har det så blir det lite förvirrande. Det var som om jag klivit igenom en portal och att vi helt plötsligt var i Sverige igen. Jag började fundera om det faktiskt var rätt skola jag hade gått till.

När jag kom fram till klassrummet som vi skulle ha engelska i (första lektionen den dagen) mötte jag Astrid, en utbytesstudent från Danmark som också går på skolan, hon såg lika vilsen ut som jag kände mig. Vi började viska och spekulera i vad som plötsligt hände, varför hade alla sina vardagskläder på sig? Både lärare och elever gick förbi i jeans och T-shirts. När läraren kom för att låsa upp dörren och släppa in oss passade vi på att fråga vad som var i görningen. Hon skrattade lite och förklarade snällt att det var 'No uniform day'. Några få gånger under året får elever och lärare skippa uniformerna och komma till skolan i deras egna vardagskläder (inom rimliga former, dvs. inte kortkort) mot betalning av £1 till välgörenhet. Även mina klasskamrater i 6th form, som inte har uniform, hade hakat på och kom till skolan i tröjor med motiv av TV-serier och olika band.

Resten av dagen fortsatte att vara aningen förvirrande, men jag visste iallafall vad det var som hände.

Oops...

Det var ett tag sedan jag skrev något här, kan bero på att jag haft mycket att göra i skolan, kan vara för att jag varit lat, men mest för att jag haft 'writers-block', dvs. att jag inte riktigt vetat vad jag skulle/ville skriva.

Det är nu fredag den 23 Oktober och igår var sista dagen i skolan innan höstlovet som började idag. Jag har fått en del hemläxa att göra under lovet, men jag tänkte passa på, under dessa tio dagar som jag är ledig, att försöka skriva mer här på bloggen om vad som hänt den senaste månaden. Ni som har mig på Instagram har troligtvis sett några bilder, men de kommer att hamna är också, så var inte orolig att du missar något om du inte har Instagram.