Jag kom nyligen tillbaka till England efter en skolresa till Grekland med en stor del av Drama eleverna och våra lärare. Vi åkte till Aten för att få bättre förståelse för teaterns vagga och få bättre kontakter mellan de två årskurs 12 klasserna och årskurs 13.
Resan var mestadels bra, även om vissa saker kanske hade kunnat vara bättre/skippat vissa saker helt.
Ska ge en mer detaljerad beskrivning senare, är bara så trött just nu...
onsdag 13 april 2016
lördag 13 februari 2016
Kurragömma - En händelserik dag, del 1
Efter den senaste fikaträffen som vår organisation anordnade for oss utbytesstudenter, då vi var tvungna att säga hejda till en av mina vänner (hon skulle bara vara här en termin) samt säga hej till några nya, så gjorde jag mig bekant med några trevliga tjejer jag av någon anledning ej pratat med förut. Lite senare under veckan fick vi kontakt med varandra och bestämde att några av oss skulle mötas upp under den kommande söndagen och hitta på något.
Kl 15 skulle vi mötas, utanför en av affärerna inne i tågstationen, jag tog bussen intill stan och hittade en av flickorna, Maria, vi väntade en stund till på att de andra skulle komma... men de gjorde de inte. Maria skickade iväg ett SMS för att kolla läget- dvs om deras tåg/buss var försenat- och fick till svar att tjejerna var på tågstationen, men i en av affärerna. Vi fick namnet på affären, men ingen av oss hade en aning om vart den var någonstans, så vi började gå runt och leta. när vi letat igenom 3/4 av shopping delen av stationen för att hitta affären fick vi ytterligare ett medlande, det sa att de nu var "vid ingången"- dock var detta inte någon vidare bra ledtråd då, för alla er som känner till New Street station, det finns ganska många in- och utgångar till tågstationen. Så vi skickade ett förvirrat svar: "vilken ingång? Det finns många." och fortsatte sedan gå åt de håll vi varit på väg åt innan vi fick den nya informationen och, se där, tror ni inte vi då fick syn på skylten till affären vi letat efter? "TIGER" stod det med stora bokstäver. Dock var ju detta ingen hjälp nu då de vi skulle möta ej längre var där. En liten bit ifrån affären kunde vi se en av alla ingångarna till stationen och antog att de var där. Samtidigt fick vi ytterligare ett medlande, detta sa att de nu gått ut ur stationen och var vid nån annan affär, jag antar att de tänkte det skulle vara lättare att hitta dit än samma ingång som de var vid... Vi fortsatte ut genom portarna och vandrade längs gatan mot 'shoppinggatan' som jag kallar det, då vi fick syn på den nya affären vi letade efter. Vi var bara ca 10 meter ifrån vårt mål när ytterligare ett meddelande kom fram till oss: "Vi går till 'Bullring' istället."
I Birmingham finns en stor shoppinggalleria, med en tjurstaty utanför en av ingångarna som vetter mot 'shoppinggatan', denna galleria kallas för 'The Bullring' och sitter även ihop med tågstationen (för den som är nyfiken)
Vid det här laget kändes det som om det hela var ett skämt, hur kan det vara så svårt att hitta någon i den här stan? Vi ångrade helt klart att vi inte skrivit tillbaka när vi fått veta att de andra var i 'Tiger' att vi skulle vänta vid mötesplatsen vi bestämt från första början, istället för att jaga runt som yra höns efter nått vi inte visste vart det var... Precis då vi svängt runt för att gå mot vårt nya mål hörde jag hur Maria sa nått om att hon kunde se dem, jag tror att de såg oss också, för de gick emot oss (om jag mins rätt...)
När vi väl hittat varandra började vi skratta och prata livligt. Hur kul var det inte att varje gång, så fort vi hittat vart vi skulle, så hade de andra gått vidare i hopp om att det skulle bli lättare för oss att hitta dem? Det vi inte visste var att äventyret denna dag hade bara börjat...
Kl 15 skulle vi mötas, utanför en av affärerna inne i tågstationen, jag tog bussen intill stan och hittade en av flickorna, Maria, vi väntade en stund till på att de andra skulle komma... men de gjorde de inte. Maria skickade iväg ett SMS för att kolla läget- dvs om deras tåg/buss var försenat- och fick till svar att tjejerna var på tågstationen, men i en av affärerna. Vi fick namnet på affären, men ingen av oss hade en aning om vart den var någonstans, så vi började gå runt och leta. när vi letat igenom 3/4 av shopping delen av stationen för att hitta affären fick vi ytterligare ett medlande, det sa att de nu var "vid ingången"- dock var detta inte någon vidare bra ledtråd då, för alla er som känner till New Street station, det finns ganska många in- och utgångar till tågstationen. Så vi skickade ett förvirrat svar: "vilken ingång? Det finns många." och fortsatte sedan gå åt de håll vi varit på väg åt innan vi fick den nya informationen och, se där, tror ni inte vi då fick syn på skylten till affären vi letat efter? "TIGER" stod det med stora bokstäver. Dock var ju detta ingen hjälp nu då de vi skulle möta ej längre var där. En liten bit ifrån affären kunde vi se en av alla ingångarna till stationen och antog att de var där. Samtidigt fick vi ytterligare ett medlande, detta sa att de nu gått ut ur stationen och var vid nån annan affär, jag antar att de tänkte det skulle vara lättare att hitta dit än samma ingång som de var vid... Vi fortsatte ut genom portarna och vandrade längs gatan mot 'shoppinggatan' som jag kallar det, då vi fick syn på den nya affären vi letade efter. Vi var bara ca 10 meter ifrån vårt mål när ytterligare ett meddelande kom fram till oss: "Vi går till 'Bullring' istället."
I Birmingham finns en stor shoppinggalleria, med en tjurstaty utanför en av ingångarna som vetter mot 'shoppinggatan', denna galleria kallas för 'The Bullring' och sitter även ihop med tågstationen (för den som är nyfiken)
Vid det här laget kändes det som om det hela var ett skämt, hur kan det vara så svårt att hitta någon i den här stan? Vi ångrade helt klart att vi inte skrivit tillbaka när vi fått veta att de andra var i 'Tiger' att vi skulle vänta vid mötesplatsen vi bestämt från första början, istället för att jaga runt som yra höns efter nått vi inte visste vart det var... Precis då vi svängt runt för att gå mot vårt nya mål hörde jag hur Maria sa nått om att hon kunde se dem, jag tror att de såg oss också, för de gick emot oss (om jag mins rätt...)
När vi väl hittat varandra började vi skratta och prata livligt. Hur kul var det inte att varje gång, så fort vi hittat vart vi skulle, så hade de andra gått vidare i hopp om att det skulle bli lättare för oss att hitta dem? Det vi inte visste var att äventyret denna dag hade bara börjat...
onsdag 10 februari 2016
Engelska tangentbord är krångliga...
För tillfället använder jag en av skolans datorer for att skriva några inlägg (kommer senare i veckan) och då tangentborden ej har å, ä eller ö blir det jag skriver lite knasigt. tex så skulle jag skriva hejdå och det blev istället hejda - två ord med helt olika meningar... och började tänka på Robert Brobergs sång 'Jag måste hejda mig!'
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)